SJ - ständigt denna tacksamhet

Lördagen förde mig mot storstaden men icke helt smärtfritt. Jag hade målmedvetet siktat in mig på SJ Regional kl. 15.09 och köpt en biljett i enlighet med beslutet. Kliver på ett ovanligt kort tåg på spår 8 kl. 15.08, för att genast bli varse om att detta ju inte var ett SJ-tåg utan Tågkompaniets ägo. Jag och de tre övriga resenärerna som påstigit muttrade argt och accepterade sedan motvilligt vårt patetiska öde. Som tur var hade jag investerat i en flaska juice och en vaniljbulle från 7 Eleven, annars hade risken varit överhängande att jag drämt till den i övrigt snälla och i sammanhanget oskyldiga biljettanten. "Ja, det är svårt för resenärerna det här", log konduktören. Jag log inte tillbaka. "Snart kommer det bli ännu fler bolag att hålla reda på". Jag kostade på mig ett falskt leende tillbaka.

Morgonen förde mig mot studentstaden, på rätt tåg med rätt biljett, men med avsaknad av biljettcheck. Jag har således gett finansiellt stöd till SJ med totalt 67 x 2 = 134 kronor den här helgen utan någon egentlig egenvinning. Känns det som en god gärning? Inte direkt. Känns det som en överkomlig gärning? Inte direkt. Känns det som att Sivan har blivit lite sommarbitter? Indirekt.