I tortyrens grepp

Idag startar en vecka präglad av den värsta formen av mänsklig tortyr sett ur ett tjänstemannaperspektiv. Jag talar om kaffeförbud.

Det är bleka gaddarna-dags igen. Inget thé (vem fan bryr sig), ingen cola (jag är inte fem år gammal), inget rödvin (finns ju vitt), inget kaffe. Livet känns alltså helt meningslöst för tillfället, som ni kanske förstår.

Skjut mig, innan mitt huvud sprängs.

Jag tiggde ett par sugrör nere på Trean. Försöket gick mindre bra. Jag böjde huvudet bakåt för att liksom hälla kaffehelvetet rakt ner i strupen med hjälp av en tesked. Satte i halsen otaliga gånger. Nästa steg blir troligtvis någon typ av injicering, kanske med hjälp av en spruta. Eller så investerar jag helt enkelt i en tunna koffeintabletter.