Sätter punkt.

Det var länge sen det skrevs i bloggen, men jag tycker ändå att ett slutgiltigt, avslutande inlägg kunde vara på sin plats. Salanders kommer inte tillbaka efter sin tjänstledighet utan har sålt sin själ till "det privata" (och Charlotte, eftersom han ska börja på hennes jobb). Jag själv ska inte vara sämre utan slutar jag med, närmre bestämt den 17 augusti, för att testa någonting helt annat än myndighetssvängen. Måste erkänna att det skakade rejält i fingrarna när blanketten "Uppsägning arbetstagarens begäran" från gamla hederliga Jetform skrevs under. Men allt har ju sin tid. Schmallo är åter på verket och håller säkerligen lazer-ställningarna här nu när resten av gänget hoppat av skutan. Jag läste lite gamla inlägg häromdagen och ja.. de håller än. Tack gode gud för detta bevarande av tjänstemannaanda och vänskap i cyberspace. Och kom ihåg: en gång tjänsteman - alltid tjänsteman. Blott en simpel sådan, dessutom. Farväl bloggen, det var ett sant nöje (för säkert tre personer, minst).

De mest hatade myndighetsklyschorna

I SvD kan man idag hitta en artikel som handlar om de mest hatade företagsklyschorna:

Best Practice
Think outside the box
Ge 110 procent
Ta något till nästa nivå

I myndighetssvängen skulle jag säga att de mest hatade är:

Hjälpsamma, pålitliga och offensiva
Ett samhälle där alla vill göra rätt för sig
Den gemensamma värdegrunden
Att arbeta förebyggande
Vi är bra, men vi kan bli ännu bättre

Matos

Efter helgens matlagning stinker min jacka likt en jätteugn full med gratinerad korv (trots att det inte var det vi lagade).

Hela mitt kontor luktar alltså matos på grund av att min jacka gör det. Hur åtgärdar jag detta?

Paris Hilton

"When people you don't even know hate you, that's when you know you're the best"

Keep calm and carry on

Patriks avskedsgåva till undertecknad blev hans gamla bandagerade krycka (som ju redan stått på mitt rum i ca ett år) samt denna röda plansch:



Denna har tydligen redan turnerat Salanders - Carina - Patrik - and now moi. Dock väljer jag att ta texten till mig. Pajo försvinner och jag blir åter nybörjare på annan sektion. Panik undanbedes.

Nedskärningar i semestertider

På verket premieras man inte direkt av att jobba när 80% av alla anställda är lediga. Åtgärder som vidtas i kronologisk ordning:

1. Värmen stängs av. Eller ja, den dras i alla fall ner till ca 16 grader, så att fingrarna efter en timme stelnar på tangentbordet.
2. Frukten upphör att levereras. Har man tur finns ett trött, brunmärkt äpple eller en övermogen banan kvar i någon av våningsplanets korgar.
3. Kaffemaskinen får ingen uppassning. Den frätande, beska eftersmaken har därför aldrig varit så påtaglig.
4. Just nu i mellandagarna passar terminalsystemen dessutom på att uppdatera sig. Samtliga användbara system ligger alltså nere.

På sommaren ser det likadant ut, bortsett från att det självklart inte är värmen som stängs av utan all form av ventilation, samt att perioden är avsevärt längre (4-5 veckor jämfört med julens enstaka dagar). Det ska kännas ordentligt att man inte är ledig, tydligen.

2011 års oskönaste plagg

Av någon anledning var den s.k. onepiecen en hett eftertraktad gammal palta av Sveriges överklass och dess imitatörer under 2011. I rubriken har jag omnämnt den som årets oskönaste plagg, dock inte i den bemärkelsen att den är obekväm att ha på sig. Onepiecen är säkerligen mjuk och go', kanske till och med "jätteskön" att slafsa omkring i. Grattis, säger jag till skaparen av detta plagg, vem det nu är. Vilken affärsidé! "Men asså, om vi typ tar ett par mjukisbyxor och en hoodie, och liksom bah typ sätter ihop dem? Asså fattar'u? Man behöver liksom inget resår i midjan! Och ingen söm nedtill på tröjan! Den är liksom bah som en stor bebisdräkt! Asså, det blir ju lite jobbigt att gå på toa i den, men ändå liksom! Fatta vilken grej!".

Ja, det tragiska är ju att det faktiskt blev en grej. Att folk faktiskt köper de här, för ganska dyra pengar dessutom. Knappast för att vuxna människor tycker det är jobbigt att ha separat byxa och tröja, kan jag tro.

Många prylar konsumeras naturligtvis mycket eller enbart för att de speglar ens status, visst. Jag ska inte vara sån. Men någonstans får väl ändå gränsen gå för vad som blir mode eller ej? Och någonstans får väl gränsen framför allt gå för vad vuxna människor vill lägga sina pengar på.

Snälla onepiece - se till att försvinna till nästa år. Säg att du bara en fluga, likt 90-talets kjol-ovanpå-byxor eller nätlinnen i neon. Snälla?