Sivan ifrågasätter nyttan i jobbet som hon gör

För det första kan jag stolt meddela att jag nu levlat upp en nivå på kaffemaskinen i "kaféeterian" här på verket. Maskinen har tre inställningar på styrkan på kaffet, vilka kan översättas med äckligt, snoräckligt samt Billy Butt. Förut var jag nere på den lägsta nivån, eftersom jag inte mäktade med normalläget. Idag slant jag på den läckra touchscreenen och råkade få ut en kopp normalstarkt kaffe, dvs snoräckligt. Jag fann mig i det och drack. Och den gick ner! Hädanefter blir det alltså normalstarkt kaffe för mig på verket. Jag börjar så sakteliga assimiliras.

Så till rubriken. För någon halvtimme sedan ifrågasatte Sivan en arbetsuppgift. Hon menade att den kanske var onödig. I princip höll jag med, men hänvisade till Kjell Höglund; "[...] och jobbet som man gör, det har man ingenting för, det är nån annan som drar nytta av det, ingen aning vem, man bara flyttar sina papper, drar i sina spakar, men man vänjer sig, man får lov att vänja sig".