Kaffe

Det är mycket som cirkulerar kring kaffe på myndigheten. På alla jobb. I hela Sverige. Så sant som det är dramatiserat i Grotesco-avsnittet med det passande namnet "Kaffe", så skulle hela landet stanna av om tillgången till kaffe plötsligt försvann.

Mitt morgonkaffe är heligt. Eftersom vi redan gått igenom minst ett tjugotal gånger hur vidrigt äckligt automatkaffet är på denna arbetsplats känner jag inte att jag behöver göra det igen. Eller jo, jag kan gestalta det genom ett exempel från Patrik under gårdagen. "Cappuccino är min nya favorit. På en skala mellan 1 och 10 är den säkert en... tvåa". Hur som haver. Jag har ju börjat handla kaffe på Centralkonditoriet om morgonen nuförtiden, i synnerhet när jag har morgonjouren. Man kan diskutera om det är värt 300 spänn extra i månaden för en kopp drickbart kaffe om dagen. Och ja, det tycker jag faktiskt. I morse var exempelvis kortmaskinen ur funktion, så jag fick lämna bageriet tomhänt och med långnäsa. Och sitta jour med automatblasket. Förnedrande.

Det är inte många flashiga förmåner man har som statlig tjänsteman. En värdig kopp kaffe om dagen borde man få unna sig.