Omätt och kall

Jag har just bockat av februari månads mest ovärdiga middag. Eller kanske årets mest ovärdiga middag. Anledningarna är flera:

1. Den förtärdes på jobbet.
2. Den var god igår, men dygnsgammal avocado gör sig sällan rättvisa, ej heller denna gång.
3. Salladen innehöll oproportionerligt mycket champinjoner.
4. Den hade förvarats i myndighetens kyl sedan i morse, men var dessvärre steget innan fryst när den packades upp. Värmen jag jobbat upp under dagen var återgick således till lättare köldobehag.
5. Jag blev inte mätt. Inte i närheten.
6. När jag ätit färdigt möter jag Mattias i korridoren, med matlåda i handen. Det visar sig att han också tänkt äta middag på verket. Jag åt alltså allena helt i onödan.

Det blir helt enkelt skämsmycket fika på kören sen.