Katalogdikt

Ett av de starkare minnena från svenskan på högstadiet var den gången när vi skulle skriva poesi. Jag vill minnas att lektionen började med en rak genomgång av olika typer av sätt att skriva och bygga upp sin poesi. Här är en kort snabb sammanfattning av denna lektion från wikipedia:

"Poesi eller vers är, till skillnad från prosa, skrift eller tal som är bundet av till exempel versmått, rim eller bara uppställningen av ord."

Just det där sista var det många som tog fasta på när vi i slutet på lektionen skulle knåpa ihop våra egna alster. Vår svensk(-a, eller hur tusan stavas det där ordet? En enkel googling skulle så klart ge mig svaret, men vad är det för mening med att lära sig något som jag ända vet att jag kommer att glömma bort lika fort igen, vis av erfarenheten av så många tidigare försök att lära mig just stavningen av detta pinsamma ord att inte kunna stava. Jag är ju annars ganska bra på att uttrycka mig i skrift, tycker jag själv. Det har jag hört från andra också ibland. Jag var en sådan som alltid skopade in MVG på uppsatserna i skolan; förutom en gång då jag skrev en alldeles för lång novell. Det var dock på gymnasiet. Den lärare i svenska som jag hade på högstadiet var betydligt mer förlåtande med långa noveller. Han kanske inte var lika stressad i sitt privatliv och tog sig därför tid att rätta och skriva uppsatser på sin fritid, vad vet jag.)lärare menade att sådana upprapningar av ord kallades för katalogdikter. Jag vill minnas att cirkus nio tiondelar av klassen skrev en sådan dikt just för att det var så jävla enkelt. Nån stjärt valde nog också att skriva på hexameter, eller varför inte octagonmeter (sedermera handelsbanksanställd).

Vid en googling på ordet katalogdikt hittade jag dock inte särdeles mycket. Här är en länk till någon som precis verkar ha haft samma lektion som jag hade en gång i tiden: http://lussans.blogspot.com/2008/11/katalogdikt.html

Hursomhelst, här kommer ett försök till katalogdikt från tjänstemannaskrivbordet:

Tjänstemannen

Ett skrivbord

med papper på.

En utsikt

med asfalt på.

En terminal

med CT på.

En penna

med bläck i.

En årsarbetskraft

vid sitt skrivbord.

Ett tjänstemannaliv

bortslösat.

Vilken deprimerande dikt det blev! Så där tråkigt är det ju alls inte att förvärvsarbeta för staten. Men det skulle ju inte bli stor poesi om det inte var lite tragik i. Vi kanske skulle införa dagens katalogdikt här på bloggen? Rösta i kommentarsfältet.