God morgon

Jag tog en av de nya, auberginefärgade kopparna till morgonkaffet idag. Det kändes bra. Min kompis Elin kallade förövrigt urbefolkningen i Australien för auberginer en gång i tiden. Men det är en helt annan historia.

Nog är det tomt utan Challe, Ida och Mallan allt. Nog är det allmänt tomt i staden. Men som en kär vän sa till mig häromdan; det är livet. Jag tror han menade sånt är livet. Men Livet är ju inte sån, hon är en riktig blödis, så det så.

Det här med att ha ett eget rum är förövrigt mycket överskattat om man heter Siv, vilket jag i och för sig inte heter, men likväl kallas här på verket och av min kära familj, av okänd anledning. Det händer därför att jag stryker längs korridorerna, smyger in hos Sally, Carina, Pajo eller Peetrex för att lufta diverse trivialiteter. De brukar le artigt och titta på mig med lilla-Liv-du-måste-klara-av-att-vara-själv-i-tio-minuter-blicken. Jag kapitulerar.