Fäjka

Sommarens fikalista har ännu inte trillat ner i min maillista. Det är Anton som brukar ansvara för det där, han brukar även trycka upp instruktionerna för köttåget (aka Treans lunchveckomeny) på innandörren till sitt rum. Bra där. Livet på verket känns inte riktigt fulländat utan torsdagsfikat. Någon charm finns det ändå i att gå och tråna hela veckan efter skiten, i någon slags tro om att det är förbjudet att fika alla andra dagar. Själv brukar jag ha en stödchokladkaka i mitt rum för mörkare stunder, men det är inget jag talar högt om. Det förstör liksom magin. Nåväl, nu är det out in the open.

Det är mycket surr kring sommarfikat, innan det ens satt igång på allvar. Det första spörsmålet gällde vilka som bör inkluderas i det slutna fikasällskapet. Människor från olika sektioner? De som fikat under våren? Sommarbarnen? Frågetecknen var många, men nu tycks frågan löst. Nu återstår bara att få sin vecka tilldelad, och slutligen pressen från övriga medfikare. Förra året eskalerade det hela tidigt; Salanders serverade till exempelvis hemmagjorda biskvier i olika smaker och färger redan i juli. Att baka själv är naturligtvis en outtalad regel. Är man en latjävel och köper köpefika, då måste det vara dyrt köpefika. Typ en prinsesstårta från ett konditori eller motsvarande. Själv köpte jag donuts från ICA förra året, men eftersom det var tidigt under sommaren så kom jag undan med det. Emellertid har jag blivit häcklad för det nu i efterhand. Det blir till att ta till sleven för Sivan i år, om hon vill ha någon som helst status kvar här.