God morgon!

Vi har tidigare här på bloggen gått igenom våndan av hälsningar på en arbetsplats som består av en lång, lång korridor. Ni vet, när man ser någon lite längre bort i korridoren som närmar sig. När ska man hälsa? Vad ska man göra under tiden fram tills dess man hälsar? Vad om man redan hälsat på personen en gång tidigare under dagen? Detta är verkligen kontorets dagliga tornerspel; utbytet av hälsningsfraser i farten.

En annan lustighet, som kanske även sträcker sig utanför verkets skyddande kontorsväggar, är frasen "god morgon!". Den kan användas på så många sätt; för att förnedra den som försovit sig, ärligt och välmenande, ironiskt om det var snöstorm ute, etc. Dessutom är det intressant att fundera på vem det egentligen är som ska initiera ett godmorgon. God morgon är ändå lite mer kamratligt än "hej" eller det helt opersonliga jag-vet-inte-vem-du-är-men-jag-låtsas "hallåj".

Jag tror vi får anledning att återkomma i frågan.