Helgernas dilemman

Mitt sista år vid akademien var inte särskilt roligt ur studiesynpunkt. Den Stora Pluggtröttheten var över mig med full verkan, vilket får ses som en bra sak. När jag i mina vilda ungkarlsår var som mest uppe i studentlivets festliga smör minns jag att jag undrade hur jag någonsin skulle kunna tröttna på det hela. Hur skulle vardagslivets tråk och tvång, med åtta timmars arbete per dag någonsin kunna ersätta uppsalastudentens kravlösa torktumlare av glädje och gamman? Lyckligtvis tröttnade jag på något sätt. Eller tröttnade är egentligen helt fel uttryckt. Det går inte att tröttna på att ha roligt; då jagar man bara fel sorts rolighet. Det jag inte stod ut med var den ständigt gnagande studieoron, PM-ångesten, seminarieförberedelseångesten, tentapluggsångesten eller den värsta sorten - hemtentaångesten. Det var skönt att ta examen helt enkelt. Men det som var skönast var att det var skönt att ta examen; utan ett uns av bitterhet eller oförlöst studenteri.

Efter ett halvår på verket har jobbstress och poststudiestress änteligen släppt och jag går mest runt och är glad för jämnan. Utvecklingsstört glad nästintill, om man får säga så och det får man väl. En sak som stör mig med förvärsarbetet är dock att fester nuförtiden måste förläggas till helger. I jämförelse med studentlivets upphackade icke-scheman innebär det att fester som tidigare kunde läggas vilken dag som helst i veckan måste klämmas ihop till helgerna. Det innebär prioriteringar, och i värsta fall att man går på flera fester samma dag. Igår var jag på tre olika fester, vilket förstås inte var optimalt eftersom alla tre festerna var fantastiskt trevliga och jag helst skulle ha velat vika hela kvällen åt varochen. Dagens i-landsproblem delux, förstås, men om man ändå bor i ett i-land kan man inte gärna ha u-landsproblem. Lösning: prioritera hårdare, innan alla vänner tröttnar på ens hoppetossande och man till slut inte har några fester alls att gå på.