Anna Spinoza-Rodquirke har förlorat jobbet efter att sågverket hemma i byn stängt. I vredesmod åker hon till Stockholm för att rensa i leden av ekonomer, jurister och andra kostymnissar vid Kapitalet. Hon blir dock gripen redan på tågstationen då hon i affekt slår ner en random kostymtönt. I fängelset läser hon på komvux och lär sig att man åker i fängelse om man begår brott men att kungafamiljen har åtalsimmunitet. Hon söker sig till nattklubben V där hon träffar målar- design- motor- och ungkarlsprinsen. De gifter sig i Storkyrkan tre månader senare.
Som tur var för Anna Spinoza-Rodquirke hade hon redan långt innan bröllopsnatten insett att Prinsen hon precis gift med sig inte var den skarpaste kniven i lådan, trots att han faktiskt designat knivar, gafflar och skedar. Hon trodde i alla fall att det var det han designat; han hade visat upp några förvridna metallföremål för henne första kvällen de träffats som med god vilja och lite smide säkert skulle kunna tas för bestick. Det faktum att Prinsen inte hade alla koppar rätt på hyllan underlättade Annas plan avsevärt. Hennes första dekret som prinsessa blev att inredda slottets källare till lite av en superhjältegrotta, med bil, vapen och en stor sverigekarta med blinkande viktiga lampor och annat lull-lull. Därifrån planerar hon sina tokiga terrorhandlingar mot Kapitalet.
Anna spenderar de följande månaderna med allsköns mord och andra dråpligheter. Varje gång hon tas av polisen visar hon upp sitt kungaleg, med det förlösande "åtalsimmunitet" stämplat i stora röda bokstäver på.
---
Äh, nu har den här historien spårat ur tillräckligt. Åter till verksangelägenheter! Härmed avslutas följetongen "Den Oåtalbara".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar