Skugga över Norsborg

Den kreativa atmosfär som råder på verket ger inte bara upphov till klanderfria beslutsmotiveringar med verkshöjd utan även en hel del slaggprodukter i form av idéer till andra konstverk. Var passar de bättre än att presenteras här?

Förslag på synopsis till filmen Skugga över Norsborg

Allan Smithee är kommunaltjänsteman med kontor i Botkyrka kommunhus. Hans stora passion i livet är dominobrickor ställda på högkant som han sedan med en lätt fingerknäppning låter ramla på varandra i intrikata mönster. Trots, eller kanske snarare tack vare, detta specialintresse har han blivit tilldelad de få byggnadsärenden kommunen har att ta ställning till. Vi får följa honom en vanlig dag hem från jobbet. Till tonerna av Feelin' groovy trippar han fram på de regntunga lappade gångbanorna i Norsborg när plötsligt en krasch hörs - en parabolantenn faller rakt ned i huvudet på honom.

Fade to black

Allan repar sig men börjar plötsligt se parabolantenner överallt, vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom han fortfarande bor i Norsborg. Problemet är att han har blivit livrädd för dem. En gammal läkare, förslagsvis spelad av Per Oscarsson, eller varför inte Bert Åke Varg, diagnostiserar honom som parabolfobiker och ordinerar skygglappar så att han inte ska kunna se eländet på vägen till jobbet. Allan ser dock inte detta som en långsiktigt hållbar lösning, särskilt inte som landstingsskygglapparna i papp blöts upp och förstörs i det regn som alltid faller över Norsborg. Nej, mr Smithee har en annan, bokstavligen dunklare, medicin i tankarna.

Tillbaka på jobbet lurar Allan Smithee iväg hela kommunledningen på en "finlandskryssning" för en "konferenshelg". Allan har dock mutat skepparen att styra fartyget mot S:t Petersburg, där kommunpamparna hamnar i rysk finka eftersom de saknar visum och inresetillstånd. Med hela kommunledningen borta blir Allan Smithee, som högsta kvarvarande tjänsteman, tf kommunaldirektör.

Hans första beslut blir att förbjuda parabolantenner inom kommunens gränser. Problem uppstår dock snart. När kommunmedborgarna inte längre har tv:n att vända sig till för tröst och avdomning från verkligheten inser de att de bor i freakin' Norsborg, vilket resulterar i negativ publicitet för kommunen i form av kravaller och vandalism.

Allan förstår nu att han inte kan förbjuda parabolantennerna. Han låter istället upphandla världens största parabolantenn som kan ta in alla kanaler i hela världen, och kopplar in den i samtliga hus. För att själv inte bli vettskrämd av åsynen av denna bjässe, som täcker större delen av Albysjön, låter han måla den himmelsblå, vilket gör den så gott som osynlig.

Parabolen gör att solen aldrig mer lyser på Norsborg, men det bryr sig inte medborgarna om, omhuldade som de är av det blåaktiga skenet från tvskärmen. Dessutom skyddar den mot regnet.

Filmen slutar med att en liten storögd flicka vänder sig mot sin pappa och frågar: "Pappa, vad är solen för något?" Pappan svarar: "Tyst, ser du inte att jag tittar på nyheterna."