Jag tror jag gått och blivit nummer två. The sidekick. Sivan the underdog.
Allt detta för att jag placerades i samma rum som Salanders da man i våras. Salanders är nämligen roligast, bakar bäst, jobbar tydligen bäst (?!), är snällast, mest originell och har blivit den store ikonen här på verket bland oss sommarbarn. "Det spelar ingen roll vilket tema vi väljer, för Salanders kommer ändå dominera", sa Patrik idag. Som ett exempel på hur vi hukar oss för denne okrönte regent. I övrigt brukar vi tjejer även fnissa hysteriskt varje gång han öppnar käften och säga något i stil med "Salanders du är så rooooliiiiig! Jag dööööör!". Malin brukar ringa Salanders från expen och fjäska.
Salanders är fantastisk. Men hur hamnade jag i detta patetiska läge jag är nu? Jag drar en innerlig suck och känner en påtaglig lust att skylla detta på patriarkatet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar