Morgon började med ett puttrigt frukostmöte med en förvånansvärt god macka. Det var nog osten - den var så krämig! Brödet var också gott. Det var med lite krispiga korn ovanpå. Mackan återkom under fikat då vi festade på resterna. Det föranledde även att jag fick skryta lite om den höstsurdeg jag satte i måndags. Nu tror alla på verket att jag är en sådan där tofflig hemmaman som bara går runt och myser. Men de vet inte att det endast är på verket jag har tofflor. Hemma går jag i strumplästen! He he he.
Jag ber om ursäkt för stickspåret - åter till ämnet.
Sivans dolkstöt i föregående inlägg är förstås djupt bekymrande för husfriden här på kontoret. Sivan har vid flera tillfällen påtalat att hon får mindre ärenden att handlägga än vad jag får. Jag brukar skruva lite generat på mig. Jag kan ju inte be om ursäkt för mitt tjänstemannari! När jag försöker skjutsa över mina surdegar till ärenden på Sivan säger hon att hon inte vill ha mina surdegar. Hon vill ha mina kanelbullar till ärenden! Kanelbullarna behåller jag själv. Jag är inte socialist på det sättet. Ej heller föreligger någon konspiration. Eller gör det? Det är själva grejen med en konspiration, inte sant?
Jag inser att de senaste inläggen innehåller lite svårföljda liknelser, vilket oroar mig något. Tänk om det blir för svårt att läsa bloggen? Det tycker jag är ett betydligt större problem än eventuella konspirationer kring ärendefördelningen här på avdelningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar