Ack ja, nog är jag hemma allt, men min lojalitet till verket är lika stark oavsett om min kroppsliga gestalt befinner sig någon annanstans.
Och visst känns det lite märkligt, att inte börja dagen med att svettig tåga in i mitt och Salanders gemensamma rum, säga "god morgon, fan att du alltid är här före mig", slita av sig jackan och stoppa datakortet i läsaren. Det är något speciellt med det. Sedan sitter vi i tystnad vid våra skärmar en stund, varpå jag helt plötsligt frågar Salanders vad han egentligen gör. "Ältar gamla ärenden", brukar vara svaret.
Imorgon eftermiddag, folket, då är det vi igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi tjänstemän saknar dig idag, Sivan.
Information av detta slag får mitt hjärta att dansa.
Skicka en kommentar