Systemkollaps, vol III

Efter förra veckans systemstängning av det mest centrala terminalsystemet här på verket har vi nu fått tillgång till terminaldatan igen. Och vilken tillgång vi fått!

Det första som slog mig när jag öppnade det nya terminalsystemet var att det såg ut precis som det gamla terminalsystemet, till och med med samma meddelande om att det nya systemet öppnas idag och att det gamla därför var stängt. Jaha, men öppna det nya då! Tänkte jag. Sedan såg jag att vi fått en ny ikon i startmenyn, med det nya systemet. Den gamla ikonen ligger dock försmädligt kvar och lockar till klick.

Det andra jag märkte (eller det första, beroende på hur man ser det) när jag öppnade det nya terminalsystemet var att det såg ut precis som det gamla terminalsystemet, förutom att det nu ploppade upp en extra tom onödig webläsarruta när man startade programmet som man måste stänga om man inte vill sitta uppe med fläskmånga röriga fönster hela tiden. Dessutom var fönstret mindre och oförstorbart. Och blått. Men man kunde välja teckensnitt och storlek på teckensnittet i alla fall.

Det tredje jag märkte (eller det andra, beroende på hur man ser det, eller kanske till och med det första om man har en annan inställning till tid och livet och så) när jag började arbeta med terminalsystemet var att det var oerhört mycket långsammare än det förra, trots att det egentligen bara består av text i ett fönster. Typ sådär som datorerna såg ut när farfar var ung. Med speciella koder för att få upp den datan man vill ha. Nästan som att programmera. 044-bilden. Klassiskt.

Sen kraschade det nya terminalsystemet. Jag tryckte kanske på funktionstangent 8 lite för snabbt och ivrigt. Det är nämligen så man bläddrar från terminalbild till terminalbild. Ni förstår. Vad jag måste stå ut med.

Om det här hade varit en Hollywood production featuring Keanu Reeves and Sandra Bullock hade jag väl ställt mig upp och bara: "I can not work under these circumstances! I quit!" Och hela kontoret bara: "Klapp, klapp, klapp, Woho!". Men det här är inte en Hollywood production. Det här är Den Svenska Myndighetsvärlden och jag är handläggare Salanders, inte freakin' pojkflickiga Sandra Bullock. Och jag finner mig i detta! Bannemig vad jag finner mig!