Varje morgon när jag cyklar till jobbet skakar min cykel sönder lite grann på en av kommunens allra finaste och mest nyrenoverade cykelbanor. Cykelbanan är belagd med gatsten. Tjänstemännen som tog det beslutet tar nog inte den vägen till jobbet. Stadshuset ligger i en annan del av stan.
Saker jag hittills tappat: handbroms, framskärm, baklyse, pakethållare, pedalreflex. Jag funderar på att skriva ett informativt brev till kommunen där jag förklarar ofördelaktigheten i gatsten på cykelbana.
Det som händer på sträckan med gatsten på denna relativt hårt trafikerade cykelbana är att varenda jävel, inklusive undertecknad, cyklar på den smala sträckan av vanlig, slät, sten som avskiljer trottoaren från cykelvägen. Det hade väl funkat hyfsat om man inte varje dag hem från jobbet hamnat bakom något stånkande du-är-vad-du-äter-prospekt som trampar sig fram i permobilhastighet på den skakfria smala autobahnen. Då styr jag ut på banan igen och tappar nästa grej på cykeln.
tisdag 15 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag instämmer helt. Vägen jämte ån gör ingen mänska glad.
Skicka en kommentar