På verket tillämpas flextid. Det innebär att man nästan kan komma och gå som man vill, så länge man sitter i genomsnitt 8 timmar per dag vid sin tjänstemannaplats (eftersom vi har sådana där ergonomiska elektriska skrivbord som man kan höja och sänka kan man även stå vid sin tjänstemannaplats). Ett rykte säger att man måste vara på plats mellan kl 9 och kl 15 så att medborgarna kan få tag på en, men det verkar bero på vilken chef man frågar och hur månen står i förhållande till Saturnus.
I princip bör man alltså kunna komma kl 13 och gå sent på natten, så länge terminalsystemen på verket är öppna förstås. Det är det dock ingen som gör, så vitt jag vet. För egen del beror det på skammen att komma senare än jag gjorde dagen innan. En dag råkade jag vara på verket klockan 07:30, och har så gjort allt sedan dess med några få undantag. Eftersom jag i vanliga fall inte kommer upp ur sängen innan kl 07:00 har detta gjort att jag numera har tvingats rationalisera bort frukosten hemma, istället tar jag med mig ett par mackor i ett prydligt foliepaket som jag äter till niofikat.
Idag lyckades jag försova mig, vilket gav en riktig attack av synd och skam, trots att jag inom flextidens ramar gled in kl 9 och egentligen gjorde allt rätt. Nej, flextiden är som en elektronisk fotboja; jag är synbart fri men hålls egentligen i osynliga strama skamtyglar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Flextidens ramar är bluff och båg! Tänk bara på Ida, som i princip jobbade natt.
Såvitt jag har förstått så är det inte ok att göra om sitt dagtidsarbetet till nattetid i flexens namn. Det finns dock inget som säger att man måste vara på verket strikt mellan 9-15. Man skulle kunna sammanfatta det hela med att det är ok att flexa så länge man lyckas göra det utan att sticka ut allt för mycket.
Skicka en kommentar