Mode-mode, del I

Här på verket får man klä sig hursomhelst, vilket de flesta tjänstemän har tagit fast på genom att klä sig lite hursomhelst. Själv försöker jag hålla en viss nivå av tjänstemannahet i min klädsel. Idag tänkte jag gå igenom vikten av rätt slips.

Grundregeln i att klä sig tjänstemannamässigt är att bära kläder som absolut inte sticker ut, men heller inte blir vanliga tråkiga vardagskläder. Det ska vara tjänstemannavardagskläder. En fin accessoar för att visa att man är på jobbet är vardagsslipsen. Vardagsslipsen är inte glansig eller skrikig, utan ska följsamt smälta in i resten av klädseln. Det får för allt i världen inte se ansträngt uppklätt ut, utifall en medborgare skulle vilja ha en oförberedd tête-à-tête. Det får ju inte se ut som att vi är den som är den i mötet med medborgarna.

Idag har jag lyckats relativt bra med min tjänstemannauniform. Om vi börjar nedifrån bär jag ett par slitna tofflor i brunt läder, jordnärt vinröda chinos, vit skjorta med brun slipover och en vinröd virkad slips som matchar de vinröda byxorna. För att hotta upp klädseln något har jag ett par relativt blå strumpor som kontrasterar mot byxfärgen.

Just det lekfulla sättet jag idag matchat slipsen med byxorna är typiskt för tjänstemannastilen. Andra tjänstemannasäkra slipsar i min garderob är en grårandig slips, en brunrandig slips, en brun slips, en grå virkad slips, en brun virkad slips, en svart virkad slips och en svart- och grårandig slips. Som ni märker har jag bara kläder i olika tråknyanser.

I lördags var det fest med tema. Jag klädde då ut mig lite i ett vitt linne och en svart läderjacka. Alla tyckte att jag var mycket snyggare än vanligt och tyckte att jag alltid borde ha den stilen. Jag tyckte att jag såg ut som en tölp. Ingen finess. Inget tjänstemannaaktigt över huvud taget.