I det föregående inlägget hänvisades till företeelsen köttåg, verb att köttåga. Det är en sammansättning av orden kött och tåg, och ett t försvinner alltså enligt gängse svenska skrivregler. Företeelsen har sitt ursprung i den lokala matrestaurangen. Där är det så fiffigt upplagt att man betalar och får sig en svart plastbytta man kan fylla på till bristningsgränsen med kött och potatis, eller vad som för dagen bjuds från de dignande bufféborden. Eftersom kött är gott och dyrt brukar kollegorna nästan bara fylla på med kött.
En stor del i det hela är att bara ta saker som är volymeffektiva. Exempel på volymeffektiva maträtter är potatismos, pannkakor, soppa och gryta. Något man med samma logik aldrig tar är kokt potatis. Det är ju både volymineffektivt och billigt.
Jag har nästan alltid matlåda med mig. När jag inte har matlåda med skäms jag lite och tar min plats i köttåget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Detta för minta tankar till Idas oförglömliga kommentar; "Jag känner mig lurad om jag inte får kött".
Trots att jag inte var hos er denna sommar kommer minnen upp i tanken, minnena säger KÖTT, och vandrar vidare till Ida..
Skicka en kommentar