Anställningsintervju, del II (?)

Eftersom de flesta "kneg" man får som ung akademiker idag går ut på att man jobbar för lokalvårdarlön i korta, tidsbegränsade månader går en stor del av tiden ut på att söka jobb och gå på intervju.

Själv har jag varit på intervju några gånger, men aldrig fått något, som jag tidigare meddelat här på bloggen. Idag pratade vi lite om sådant här på fikarasten, som vi så ofta gör, och kom fram till att en intervju är som att gå ut på ett minfält. Med försåtsminerade kuggfrågor och svetten i pannan.

Tänk om det räckte med att man bara skulle kryssa undvikande mellan minorna. Men nej. Man måste spexigt dansa fram över minorna. Låtsas ramla på en bara för att resa sig upp med en fyndig comeback, visa upp minan desarmerad och berätta om djungelbyn man räddade medan man gjorde det eftersom minfältet låg mellan byn och byns enda brunn, som man självklart själv grävt med en kaffeplastsked.

Nu kanske liknelsen blev något för abstrakt. Inte ens att skriva om anställningsintervju gick särdeles bra.